Nya andetag

För åtta år sedan blev jag bipapberoende nattetid. För två år sedan började jag använda den ett par timmar om dagen till följd av ett överbelastat hjärta och tung andning. Det gick över och jag kunde andas själv hela dagarna igen. För ett och ett halvt år sedan blev jag väldigt hostig och var tvungen att börja använda bipap dagtid igen. För några månader sedan använde jag den största delen av dygnet. Idag tar jag bara av min bipap vid förflyttningar, dusch och liknande.

Det har gått fort. Det var ett stort steg att ta, att börja använda bipap dagtid. Att ha en mask i ansiktet, bland folk. Att ha svårare med uttalet. Men jag vande mig. Fast att jag inte trodde det. Tänkte att det inte kan bli värre än så här. Nu har jag allt.

”För trach ska jag inte ha. Då dör jag hellre.”

Idag vet jag att det inte är ett val mellan att ha trach eller dö. Idag vet jag att valet står mellan att ha trach eller må dåligt. Och då är det inte längre ett val.

20150728 var jag hos lungläkaren och andningsvårdskoordinatorn/sjukgymnasten. Jag, min pappa, min bror och en assistent var där när läkaren frågade mig vad vi skulle göra åt min trötta och besvärliga situation. ”Vet inte” svarade jag. ”Vet du VERKLIGEN inte det?” frågade läkaren. ”Jag vill ju inte ha trach” sa jag, och förstod direkt att jag inte skulle slippa.

Jag har haft trach förut. Jag vet att jag stundtals hatade den, men jag vet också att det fanns stunder jag inte brydde mig om den. Jag vet hur vissa saker känns och jag vet vad jag är rädd för. Situationen är visserligen annorlunda nu, då var det akut och kortvarigt, nu blir det permanent och så småningom något vardagligt.

”Du är inte välventilerad längre” förklarade läkaren som var helt säker på att trakeostomi är vad som behövs. ”Hade du bott i Danmark hade du redan haft en.”

Vi pratade i en timme om rädslor, planering, förberedelser, operation, mat, luft, tal, respiratorer, assistans och mycket annat. Pappa frågade gång på gång om jag ville, om jag kunde säga ja. Jag sa aldrig ja eller nej rakt ut, och jag visste att de inte behövde mitt ja. De vet att jag kommer att må så dåligt att jag inte kan säga nej. Så processen drog igång samma dag.

Fortsättning följer…

Annonser

One thought on “Nya andetag

  1. Camilla skriver:

    Emma, jag hittar inte de rätta orden.
    Tröst kan jag nog inte ge, men du ger oss
    Styrka med väl valda ord. Vem vet vad
    Framtiden ger men vi försöker lära oss
    hela tiden.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s